Dag 15: Sista dagen

Sista dagen. Sista dan. Sista.

Morgonen försvann till packning och backup av alla foton och filmer. Vinden var enligt prognos något svag men absolut seglingsbar. En snabb lunchmacka och sen upp till Ho'okipa igen. Idag var det verkligen soft. Litet swell och side/side off lagom för 4.5. Vi stannade här resten av dan för att maxa Maui in i det sista.

Guy i en air.

Vågorna är såå cleana.

Efter att ha sett mig segla en stund utan missöden bestämmer sig dom andra i gruppen att det äntligen är dags att bemästra Ho'okipa. I stort sett alla tog sig ut (och in) på ett eller annat sätt. Jag kan tänka mig att badvakterna satt på spänn när alla rookies gick ut med sina hyrgrejor. Men det gick i stort sett bra.

Dave stupar på första vågen.

Jeremy släpar upp sina grejor efter att ha tampats med shore breaket.

Andy tar sats.

Till slut måste även jag motvilligt rigga ner och åka tillbaka med hyrgrejorna till Maui Windsurfing Company som för övrigt varit en upplevelse i sig. Maken till service har jag aldrig upplevt och jag tror inte att det bara berodde på att vi tömde hela affären åt dom. Bara jag och Andy var säkert varit inne 20 ggr och bytet segel, brädor och annat, och vi var alltid lika välkomna. Ska lätt hyra där igen om det blir aktuellt.

Därefter en snabb dusch och en sista tonfiskburgare på stamstället Fishmarket innan avfärd till flygplatsen. Det kändes riktigt tungt att lämna paradiset även om jag försökt förbereda mig på det genom att längta extra mycket efter dom därhemma. Ett sista andetag 25- gradigt tropisk havsluft och sen in i planet tillbaka mot ekorrhjulet.

Grillad tonfisk på Fishmarket

Starbucks och min MacBook blev räddningen på en lååång väntan på LAX.

Det är härligt att se varandra efter nästan tre veckor.

Så blev jag en bättre vindsurfare av 15 dagar på Maui? Ja, jag vill nog påstå att det är en enorm skillnad eller åtminstone kommer att bli en enorm skillnad. Det är ju inte så att jag sätter en massa fler tricks nu utan mer att jag har fått ett helt annat perspektiv på segling i vågor. Det var helt nytt för mig att guppa ut genom brotten utan att plana, vänta utanför impact zone i upp till 10-15 minuter på att ett set ska rulla in. Och sen välja en lämplig våg i setet och rida den genom hela impact zone. Sån här segling betyder att man planar kanske 20% av surftiden. Tidigare har jag farit fram och tillbaka i maxfart och då och då råkat hamna på en våg, ofta helt utan idé eller plan. 

Sen är det ju givet att handgreppen i bottomturn och cutback fått en rejäl boost, även om jag har mycket mer aggressivitet kvar att släppa lös för att gå mer vertikalt mot vågen.

En annan grej som kommer att ge mycket är insikten om hur brädan, riggen och utrustningen ska trimmas; långt mellan fotstropparna, stora fotstroppar, barfota, selen lågt och hårt, kroppen lågt, armbågarna pekande neråt, benen raka, bommen lågt, mindre uthal, mastfoten framåt, riggen framåt och långa hängseletampar. Jag började med 26", bytte till 28" men var snabbt bekväm med 30".

Vi får väl se hemma på västkusten om något av det jag lärde mig sitter kvar och kan omsättas i våra förhållanden. 

Jag har blivit berömd också, publicerad med bild och allt på Maui Surf Report. På samma sätt som på Gran Canaria får jag min fame från min vita Jofahjälm. Jag hade väl hoppats att uppmärksamheten skulle bero på mina moves på vattnet men det är som det är. All press är väl bra press, eller hur?

=== Lite praktiska erfarenheter från mina alltför korta tid på Maui ====

Det är lång bort - 30h dit och 36h hem är ingen kul historia. Men det går med lite planering av sömn och något att förströ tiden med. Tidsskillnaden på 12 timmar är faktiskt inte helt fel. Både när man är där och när man kommer hem får man väldigt tidiga morgnar vilket är toppen om man har mycket man vill göra.

Alla jag har mött på Maui är så otroligt positiva och glada. Min teori är att det beror på omgivning, bor man här eller vistas en längre tid så uppvägs alla bekymmer av klimatet, havet, maten och allt annat fantastiskt som finns här. Dock fanns det en spänning i luften mellan de infödda och de som kallas vita. Några gånger kunde vi i olika situationer uppleva ett visst motstånd från the locals som tog sig uttryck i blickar eller kommentarer. Men jag tror på Leos inställning att motståndet är mycket våra egna fördomar som kan överkomnas med ett öppet sinne, respekt och hänsyn för dom som bor där.

Nalu Kai Lodge - perfekt ställe att bo på för stora sällskap med härliga utomhusområden men väldigt små och intima rum. Absolut inget för den pryda. Vill man bo lite lyxigare och dessutom på stranden vid Sprecks finns Sprecks Beach Resort. Galet fint med bonuspoäng för carporten där man hänger in sin rigg för natten...

Paia - vår lilla by som verkar helt fokuserad på surf och surfare. Surfkläder i små boutiqer, surfmat på Fishmarket och Flatbread, surfapotek, skatepark, surfstrand, till och med surfpapperskorgar.

Paia är i stort sett inte mer än en korsning.

Al West's Maui vans - surfbussar utan lyx men förberedda för förvaring av surfprylar. Trots till synes dåliga odds var det bara en av våra 7 vans som kollapsade, men det löste Al på en timma med ersättningsbil.

Surfaffärer- Hur många som helst (10?), alla större än Surfers i Varberg. Är dollarn låg så är det bara att shoppa loss. De absolut senaste grejorna finns här, eller varför inte låta Keith shapa en bräda, från $2,000. Det tar 4-6 veckor så man kan gott beställa innan man åker. Ett givet val nästa gång!

Mataffärer - som vanligt i USA är det en fröjd att strosa runt i Safeway eller Whole Foods.

Goya grejor - Det är svårt att inte blanda in intrycken av Francisco själv när jag funderar på hans vindsurfingutrustning. Han är en så from och omtänksam kille att man bara vill honom allt väl. Brädorna jag testade var 2010 Custom Twin 74 och 89, Custom 84, One 85. Av dessa gillade jag bäst Twin brädorna och var mest imponerad av 89 som jag kunde rippa i vågorna med trots mina 60 kg. Helt otroligt. 74 var också mycket bra, helt utan överraskningar, följsam och snäll. En bräda man inte behöver tänka på, den bara gör som vill. Seglen som jag hade var 2010 Guru och Eclipse där det senare har mer power. Jag hade svårt att hantera överriggade Eclipse i cutbacken eftersom det var svårt att släppa ut kraften. Guru är ett mycket bättre val, precis som Twin brädorna är Guru ett segel som man inte behöver fundera på, bara att köra på så funkar allt som man önskar. Harmoniskt.

Guy Cribb - Ja, vad ska jag säga om denna man...? En av de bästa pedagogerna jag stött på, gör sitt yttersta att alla ska trivas, full av idéer och upptåg. Allt detta kombinerat med att han är en mycket duktig vindsurfare gör det hela till en oslagbar kombination. Funderar du på att åka med honom någonstans så bara gör det, du blir inte besviken.

Vår man i värmen - mr Guy Cribb