Dag 0: Ready... Set... GO!

Tidigt tidigt började jag min långa resa idag. Min bosniske, enbenta taxikurir tog mig till flygplatsen där det som vanligt rådde viss kaos kring incheckmingsautomaterna. När det äntligen blev min tur förstod jag var varför det tog sån tid. Det var inte bara en osynkad pekskärm som var problemet, nån fransk programmerare hade gjort det lätt för sig genom att lägga ut bokstavsknapparna på skärmen i bokstavsordning istället för qwerty.

Smart och effektivt för resenärer med ont om tid?

Eller en ny fransk global standard?

Efter en trevlig tur runt Eiffeltornet med Chris från Wisconsin brevid mig landade vi mjukt på CDG i Paris. Galet stor flygplats som mest liknar en byggarbetsplats vilket kanske förklarar att vi taxade 35 minuter efter landning. Jag tror ärligt att piloten måste varit vilse ett tag. Min lagom långa transfertid på 1,5 timme började kännas tight men det skulle bli tightare. Hur lång tid kan det ta att byta terminal? 10 min? 20? Gissa igen. Givetvis skulle jag till terminalen längst bort från landningen. Man åker en ny fin transferbus men finns det bussfiler som gör att bussen kan undvika de franska bilisterna? Non, pas de tout. 40 minuter tar det innan jag når säkerhetskontrollen. 1000 människor i kö, 15 min till avgång... Jag försöker charma en säkerhetsvakt för att få passera genom Fast Lane men får bara ett buttert "You ave à tjans, still..."

När jag till slut ser gaten är det 5 min efter avgångstid och jag hoppas hoppas hoppas att dom inte stängt den ännu. För en gångs skull blir jag glad att se en kö, boardingen är inte ens halvfärdig så jag hinner trots allt.
Väl ombord serveras det svalkande champange, ett schysst vin till maten och en stor bit camenbert. Tres bien, fransmän i luften har sina positiva sidor också.

Dom är stora när man möter dem i chicken race.

Fortfarande säsong i Salt Lake City.

Down town Los Angeles. Charmigt?

Det är mörkt när jag landar på Kahului airport. Smaka på den bara Ka-hu-lui... Jag får ut väskan och nyckeln till surfbussen som jag hämtar på parkeringen. Pinsamt nog tar det en bra stund innan jag fatta var handbromsen sitter på vraket. Får genast vibbar till Gran Canaria och surfmobilerna man hyr där, lika risiga men denna är givetvis 3 ggr så stor, jag är ju i US of A.

Känns lite klurigt att köra runt ensam i mörkret, googlekarta i handen med ovan bil (rattväxel), och 28 timmars resa i kroppen. Men det går bra och jag hittar fram till den lilla lodgen som ska vara hem de närmsta veckorna. En tuna sandwich från grannen Chevron och det är snart dags för kojen.

Åhh, glömde säga att jag hör vågorna slå mot stranden när jag öppnar dörren. Detta blir kanon!

Vind 1/5 - Fläktar lite. Ser grymt ut måndag och framåt

Vågor 1/5 - Jag hör dom...

Hawaii: 2/5 - Inte sett något än, men det är lagom fuktigt 25 grader. Och jag är här!

/henrik

Location:Kulia Pl,Paia,United States