Dag +29: Apelviken med 22 m/s i byarna...

Oj oj. Vad hände? Årets första grynings-surf blev survival-surf helt utan förvarning. Visst vi visste att det skulle komma in lite nordväst och visst var vi laddade för en riktigt tidig morgon men vädertjänsterna som spådde NV 11-13 togs nog på sängen de också.

Optimistiskt började jag med 4.4 men vände snabbt tillbaka för en 3.8:a men inte heller med den kunde jag hålla brädan på vattnet så det blev tills slut en timme 3.4 innan jobbet kallade.

Nä, någon skönsurf var det inte. Kallt, överriggat och i stort sett omöjligt att kontrollera riggen i cutbacken. Det kändes som allt jag lärt mig på Maui var som... bortblåst och jag var tillbaka på samma nivå som innan. Man kan lätt konstatera att 22 m/s i Apelviken är betydligt mer krävande än ett masthögt Ho'okipa.

Solen går upp 04.32, jag 04.40.

Sikta...

Unleash hell.

Njut.

Härda ut.

Koncentration.

Dag +27: Säsongspremiär

Fish eye.

Äntligen, äntligen lite vind på västkusten. Egentligen helt oväntat kom den smygande. Jag som hade tänkt masta båten fick avbryta det då det blåste lite för mycket. Apelvikens vindmätare hade då 10 m/s rak väst så det vara bara att tömma vindsförrådet, sopa av spindelväven och rulla ner.

Inte helt oväntat hade det droppat lagom tills jag kom till stranden men det blev en lyckad dag ändå med härligt snack på stranden med alla surfpolare som jag inte sett sen i höstas. Mycket drömmar och planer om Maui i olika läger nu… ;-)

Seglingen var ju ingen höjdare men det var sol, inte för kallt och jag planade när jag behövde på mina 66 liter med 5.0. Vågor fanns det i stort sett inga men ett och annat chop dök upp då och då.

Stor andel Hot Sails på vattnet idag >50%

Stora frågan var om jag skulle surfa bättre nu efter resan till Maui? Jo, jag tycker nog ändå det. Jag placerar mig bättre på havet för att ta vågorna och det känns som jag kan köra oplanande hur många timmar som helst utan att bli trött. Det var väl de momenten jag fick testat idag och framgången beror säkert på riktigt långa tampar och bättre rigghantering. 

När jag kollade på bilderna hemma blev jag väldigt nöjd med min handsättning på bommen. Utan att tänka på det och utan att det är några riktiga vågor så flyttar jag numera instinktivt händerna mycket mer i bottomturnen. Kolla sekvensen nedan...

Ingång.

Flyttat båda bakåt.

Och så fram igen på cutbacken.

Den vanligaste frågan jag får nu när jag kommit hem från Maui är hur jag lyckades förmå min fru och barn att släppa iväg mig nästan 3 veckor till andra sidan jorden, för att surfa?? Jag brukar svara att det beror på en hel massa kärlek från min fantastiska fru och att jag nu har några års payback framför mig.

En liten, liten del av den återbetalningen gjordes igår när jag som en överraskning följde min henne runt Göteborgsvarvet, ett halvt Marathon. Egentligen skulle jag bara starta med henne och droppa av när det blev för jobbigt men det gick över förväntan så det slutade med att vi korsade mållinjen tillsammans efter 2.18. Jag var lika överraskad som hon.

Här är vi på Vasagatan efter 18km i 26 grader. Bra driv i steget fortfarande...

Hur kul som helst. Vilken helg!!

/henrik