OK, jag erkänner jag börjar bli lite desperat på vind nu. Detta är 5:e dagen utan ordentlig fläkt. Det är inte så att det på något sätt är tråkigt eller att jag klagar men hela tanken var ju att jag skulle träna down-the-line vindsurfing, inte lättvindsstarter och planingsteknik. Det är hemskt frustrerande att ha en massa vågor runt omkring utan att kunna rida dem så när jag hittade en boogie board under hotelltrappan smög jag till närmsta stranden med den innan frukost.
Vis som jag är frågade jag Guy om det var något jag behövde tänka på med vår lilla strand och givetvis berättade han att det är det enda stället på Maui som han sett en haj och om det var grumligt så skulle jag kanske låta bli… dhum-dhum, Dhum-Dhum jag hör Hajens ledmotiv i öronen. Men så tänkte jag att vad är risken att det händer något och tog brädan under armen och promenerade bort till stranden.
Den nya kameran fick följa med och det blev ju riktigt bra, eller hur?
Efter frukost fläktade det lite trots allt så vi körde iväg till Sprecks och riggade. Dagens övningar handlade om vad man gör när en riktigt stor våg dumpar på en. I stort sett handlar det om att aldrig släppa taget om bommen och om man inte hinner få upp riggen ovanför ytan är det bättre att trycka ner den så djupt man kan med knä mot masten och båda händerna på bommen.
Jag tror Guy börjar tycka lite synd om oss som inte får någon vind så han drog fram ett äss ur rockärmen: Hur man gör en famåtloop. Dom sakerna som jag vet om framåt nämndes inte utan det var helt andra saker som Guy ville trycka på, så som:
- ta tag med bakre fotens tår i brädan för att dra upp den under baken
- flytta främre handen in på bommen
- i ett moment, luta masten mot lovart och låta bakhanden glida längre ner på bommen
- sen skota in och se bakåt.
Vi provade det hela på stranden och sen i vattnet utan stroppar och jag blev ganska exalterad av att det alls inte kändes så läskigt som jag trodde. Forsättning på lektionen blir troligen nästa vindfattiga dag, hoppas bara det inte är imorgon.
Och som vanligt dök det upp lite kändisar där vi är. Idag var det inte vem som helst, Ricardo Campello, den första som varit nära att sätta en
trippel framåt och
Kauli Seadi. Åter igen helt underbara killar som verkligen tar sig tid att prata med oss vanliga dödliga. Dom var på Sprecks för att testa nya shaper från Keith. Givetvis var det quads. En med pintail och en med wingers som såg riktigt grym ut. Kauli berättade gärna om hur han tycker att wingers ger brädan en jämnbred outline att kunna svänga bra med utan att häcken blir för bred. En så bred shape utan wingers måste antingen ha en bred akter eller en kil/morotsformad shape som gör att seglaren hamnar längre akteröver och får svårare att svänga på sina långa, raka rails.
När jag frågade Ricardo vilket move han övar på just nu säger han att det i stort sett bara är trippel som gäller men att han ska operera sin brutna(!) handled först inom kort.
Ricardo, Guy, Kauli och jag...
Vi är väl nästan buddies nu, jag och Ricardo.
Häftigt tillfälle.
Svårt att se bra i perspektivet men långa wingers (31,7 cm ofo) in i pintail.
Hela setupen med wingers och quad ser grym ut. Kauli gillade den skarpt.
Ricardo visar oss handgreppen för framåt...
Vind 2/5 - Lite planing, några vågor men inte mycket att skryta med
Vågor 3/5 - Helt ok swell idag. Kul med boogie boarden
Maui: 4/5 - Igen, är det på Maui det händer. Och igen, med lite riktig segling hade det varit en femma
/henrik
Do you want to know what this mumbojumbo is about? 
Posts
