Dag +107: Fun, Fun, Fun

Oj, det går att ha riktigt kul utan vind, teamOlsson visar hur.

Fun from Henrik Olsson on Vimeo.

Dag +92: Regn är tråkigt

"Det är bra att ni har tråkigt, då händer det något roligt sen"
                                                     Alfons Åbergs farmor


Åsa regn from Henrik Olsson on Vimeo.

Tryck upp den i fullskärm och ha tråkigt...

Dag +43: Är Åsa Sveriges Ho'okipa?

Idag gick Åsa av. Ja vi säger så när vind och vågor slumpar sig så att Kattegatts dyning rullar in och bryter över Stenudden samtidigt som vi har en VSV:lig kuling. Med andra ord helt perfekta windsurfingförhållanden som infinner sig någon enstaka gång per år.

Men kan man verkligen jämföra Åsa med ett världskänt spot som  Ho'okipa? Absolut. I förhållanden som igår är de slående lika.
- Det är bra tryck i vågorna
- Vågorna kommer i set och man kan se dem på långt avstånd
- Styrbordshopp. Fast man hoppar varken på Ho'okipa eller Åsa...
- Sideshore, oh yes!
- Man har max 3-4 svängar på sig innan man blir uppspolad på stenarna
- Svårt beachbreak som man bara klarar om man använder speciell landningsplats
- 180 puls innan man går i
- Varmt och gott i vattnet

OK, den sista var väl kanske inte riktigt sant, faktum är att det var riktigt kallt idag. Att man ska behöva frysa om händerna i mitten av juni…

Jag hade en helt fantastisk dag där allt stämde. Bräda (66l twin) och rigg (3.7, 3.4) var perfekta och jag kunde koncentrera mig på vågridningen. Guys röst "attack the wave and unleash hell" hördes i bakhuvudet på varje våg och jag blev förvånad hur mycket jag kunde gå upp mot vågen idag. Efter mängder med grymma bottomturns och cutbacks vågade jag mig på två aerial off the lip. Jag har aldrig på allvar provat förut och blev förvånad när jag i den första lyfte högt över vågen clew-first. Landade visserligen bakom vågen men hade ändå känslan att detta var ju inte så svårt, det är bara fråga om timing. I den andra hade jag mer fart i och kunde trycka ifrån vågen bättre så att jag faktiskt landade den klockrent i vågen. YES!

OK, det är svårt att se från denna vinkeln men detta är mitt livs andra aerial off the lip!

Frame grab i en bakåtloop.

Samma loop 2 frames senare.

Åsa ÄR Sveriges Ho'okipa! (mer bilder och ev lite film inom kort)

Dag +29: Apelviken med 22 m/s i byarna...

Oj oj. Vad hände? Årets första grynings-surf blev survival-surf helt utan förvarning. Visst vi visste att det skulle komma in lite nordväst och visst var vi laddade för en riktigt tidig morgon men vädertjänsterna som spådde NV 11-13 togs nog på sängen de också.

Optimistiskt började jag med 4.4 men vände snabbt tillbaka för en 3.8:a men inte heller med den kunde jag hålla brädan på vattnet så det blev tills slut en timme 3.4 innan jobbet kallade.

Nä, någon skönsurf var det inte. Kallt, överriggat och i stort sett omöjligt att kontrollera riggen i cutbacken. Det kändes som allt jag lärt mig på Maui var som... bortblåst och jag var tillbaka på samma nivå som innan. Man kan lätt konstatera att 22 m/s i Apelviken är betydligt mer krävande än ett masthögt Ho'okipa.

Solen går upp 04.32, jag 04.40.

Sikta...

Unleash hell.

Njut.

Härda ut.

Koncentration.

Dag +27: Säsongspremiär

Fish eye.

Äntligen, äntligen lite vind på västkusten. Egentligen helt oväntat kom den smygande. Jag som hade tänkt masta båten fick avbryta det då det blåste lite för mycket. Apelvikens vindmätare hade då 10 m/s rak väst så det vara bara att tömma vindsförrådet, sopa av spindelväven och rulla ner.

Inte helt oväntat hade det droppat lagom tills jag kom till stranden men det blev en lyckad dag ändå med härligt snack på stranden med alla surfpolare som jag inte sett sen i höstas. Mycket drömmar och planer om Maui i olika läger nu… ;-)

Seglingen var ju ingen höjdare men det var sol, inte för kallt och jag planade när jag behövde på mina 66 liter med 5.0. Vågor fanns det i stort sett inga men ett och annat chop dök upp då och då.

Stor andel Hot Sails på vattnet idag >50%

Stora frågan var om jag skulle surfa bättre nu efter resan till Maui? Jo, jag tycker nog ändå det. Jag placerar mig bättre på havet för att ta vågorna och det känns som jag kan köra oplanande hur många timmar som helst utan att bli trött. Det var väl de momenten jag fick testat idag och framgången beror säkert på riktigt långa tampar och bättre rigghantering. 

När jag kollade på bilderna hemma blev jag väldigt nöjd med min handsättning på bommen. Utan att tänka på det och utan att det är några riktiga vågor så flyttar jag numera instinktivt händerna mycket mer i bottomturnen. Kolla sekvensen nedan...

Ingång.

Flyttat båda bakåt.

Och så fram igen på cutbacken.

Den vanligaste frågan jag får nu när jag kommit hem från Maui är hur jag lyckades förmå min fru och barn att släppa iväg mig nästan 3 veckor till andra sidan jorden, för att surfa?? Jag brukar svara att det beror på en hel massa kärlek från min fantastiska fru och att jag nu har några års payback framför mig.

En liten, liten del av den återbetalningen gjordes igår när jag som en överraskning följde min henne runt Göteborgsvarvet, ett halvt Marathon. Egentligen skulle jag bara starta med henne och droppa av när det blev för jobbigt men det gick över förväntan så det slutade med att vi korsade mållinjen tillsammans efter 2.18. Jag var lika överraskad som hon.

Här är vi på Vasagatan efter 18km i 26 grader. Bra driv i steget fortfarande...

Hur kul som helst. Vilken helg!!

/henrik

Dag 15: Sista dagen

Sista dagen. Sista dan. Sista.

Morgonen försvann till packning och backup av alla foton och filmer. Vinden var enligt prognos något svag men absolut seglingsbar. En snabb lunchmacka och sen upp till Ho'okipa igen. Idag var det verkligen soft. Litet swell och side/side off lagom för 4.5. Vi stannade här resten av dan för att maxa Maui in i det sista.

Guy i en air.

Vågorna är såå cleana.

Efter att ha sett mig segla en stund utan missöden bestämmer sig dom andra i gruppen att det äntligen är dags att bemästra Ho'okipa. I stort sett alla tog sig ut (och in) på ett eller annat sätt. Jag kan tänka mig att badvakterna satt på spänn när alla rookies gick ut med sina hyrgrejor. Men det gick i stort sett bra.

Dave stupar på första vågen.

Jeremy släpar upp sina grejor efter att ha tampats med shore breaket.

Andy tar sats.

Till slut måste även jag motvilligt rigga ner och åka tillbaka med hyrgrejorna till Maui Windsurfing Company som för övrigt varit en upplevelse i sig. Maken till service har jag aldrig upplevt och jag tror inte att det bara berodde på att vi tömde hela affären åt dom. Bara jag och Andy var säkert varit inne 20 ggr och bytet segel, brädor och annat, och vi var alltid lika välkomna. Ska lätt hyra där igen om det blir aktuellt.

Därefter en snabb dusch och en sista tonfiskburgare på stamstället Fishmarket innan avfärd till flygplatsen. Det kändes riktigt tungt att lämna paradiset även om jag försökt förbereda mig på det genom att längta extra mycket efter dom därhemma. Ett sista andetag 25- gradigt tropisk havsluft och sen in i planet tillbaka mot ekorrhjulet.

Grillad tonfisk på Fishmarket

Starbucks och min MacBook blev räddningen på en lååång väntan på LAX.

Det är härligt att se varandra efter nästan tre veckor.

Så blev jag en bättre vindsurfare av 15 dagar på Maui? Ja, jag vill nog påstå att det är en enorm skillnad eller åtminstone kommer att bli en enorm skillnad. Det är ju inte så att jag sätter en massa fler tricks nu utan mer att jag har fått ett helt annat perspektiv på segling i vågor. Det var helt nytt för mig att guppa ut genom brotten utan att plana, vänta utanför impact zone i upp till 10-15 minuter på att ett set ska rulla in. Och sen välja en lämplig våg i setet och rida den genom hela impact zone. Sån här segling betyder att man planar kanske 20% av surftiden. Tidigare har jag farit fram och tillbaka i maxfart och då och då råkat hamna på en våg, ofta helt utan idé eller plan. 

Sen är det ju givet att handgreppen i bottomturn och cutback fått en rejäl boost, även om jag har mycket mer aggressivitet kvar att släppa lös för att gå mer vertikalt mot vågen.

En annan grej som kommer att ge mycket är insikten om hur brädan, riggen och utrustningen ska trimmas; långt mellan fotstropparna, stora fotstroppar, barfota, selen lågt och hårt, kroppen lågt, armbågarna pekande neråt, benen raka, bommen lågt, mindre uthal, mastfoten framåt, riggen framåt och långa hängseletampar. Jag började med 26", bytte till 28" men var snabbt bekväm med 30".

Vi får väl se hemma på västkusten om något av det jag lärde mig sitter kvar och kan omsättas i våra förhållanden. 

Jag har blivit berömd också, publicerad med bild och allt på Maui Surf Report. På samma sätt som på Gran Canaria får jag min fame från min vita Jofahjälm. Jag hade väl hoppats att uppmärksamheten skulle bero på mina moves på vattnet men det är som det är. All press är väl bra press, eller hur?

=== Lite praktiska erfarenheter från mina alltför korta tid på Maui ====

Det är lång bort - 30h dit och 36h hem är ingen kul historia. Men det går med lite planering av sömn och något att förströ tiden med. Tidsskillnaden på 12 timmar är faktiskt inte helt fel. Både när man är där och när man kommer hem får man väldigt tidiga morgnar vilket är toppen om man har mycket man vill göra.

Alla jag har mött på Maui är så otroligt positiva och glada. Min teori är att det beror på omgivning, bor man här eller vistas en längre tid så uppvägs alla bekymmer av klimatet, havet, maten och allt annat fantastiskt som finns här. Dock fanns det en spänning i luften mellan de infödda och de som kallas vita. Några gånger kunde vi i olika situationer uppleva ett visst motstånd från the locals som tog sig uttryck i blickar eller kommentarer. Men jag tror på Leos inställning att motståndet är mycket våra egna fördomar som kan överkomnas med ett öppet sinne, respekt och hänsyn för dom som bor där.

Nalu Kai Lodge - perfekt ställe att bo på för stora sällskap med härliga utomhusområden men väldigt små och intima rum. Absolut inget för den pryda. Vill man bo lite lyxigare och dessutom på stranden vid Sprecks finns Sprecks Beach Resort. Galet fint med bonuspoäng för carporten där man hänger in sin rigg för natten...

Paia - vår lilla by som verkar helt fokuserad på surf och surfare. Surfkläder i små boutiqer, surfmat på Fishmarket och Flatbread, surfapotek, skatepark, surfstrand, till och med surfpapperskorgar.

Paia är i stort sett inte mer än en korsning.

Al West's Maui vans - surfbussar utan lyx men förberedda för förvaring av surfprylar. Trots till synes dåliga odds var det bara en av våra 7 vans som kollapsade, men det löste Al på en timma med ersättningsbil.

Surfaffärer- Hur många som helst (10?), alla större än Surfers i Varberg. Är dollarn låg så är det bara att shoppa loss. De absolut senaste grejorna finns här, eller varför inte låta Keith shapa en bräda, från $2,000. Det tar 4-6 veckor så man kan gott beställa innan man åker. Ett givet val nästa gång!

Mataffärer - som vanligt i USA är det en fröjd att strosa runt i Safeway eller Whole Foods.

Goya grejor - Det är svårt att inte blanda in intrycken av Francisco själv när jag funderar på hans vindsurfingutrustning. Han är en så from och omtänksam kille att man bara vill honom allt väl. Brädorna jag testade var 2010 Custom Twin 74 och 89, Custom 84, One 85. Av dessa gillade jag bäst Twin brädorna och var mest imponerad av 89 som jag kunde rippa i vågorna med trots mina 60 kg. Helt otroligt. 74 var också mycket bra, helt utan överraskningar, följsam och snäll. En bräda man inte behöver tänka på, den bara gör som vill. Seglen som jag hade var 2010 Guru och Eclipse där det senare har mer power. Jag hade svårt att hantera överriggade Eclipse i cutbacken eftersom det var svårt att släppa ut kraften. Guru är ett mycket bättre val, precis som Twin brädorna är Guru ett segel som man inte behöver fundera på, bara att köra på så funkar allt som man önskar. Harmoniskt.

Guy Cribb - Ja, vad ska jag säga om denna man...? En av de bästa pedagogerna jag stött på, gör sitt yttersta att alla ska trivas, full av idéer och upptåg. Allt detta kombinerat med att han är en mycket duktig vindsurfare gör det hela till en oslagbar kombination. Funderar du på att åka med honom någonstans så bara gör det, du blir inte besviken.

Vår man i värmen - mr Guy Cribb

Dag 14: Mer Ho'okipa och lite sightseeing

Sent igår kväll bestämde Leo, Richie och jag att vi skulle vågsurfa Ho'okipa på morgonen innan frukost. När klockan ringde vid 6 kändes det inte som en lika bra ide längre men vi kom iväg och var på plats en stund senare

Surfet såg riktigt hårigt ut och jag var glad att Leo inte dök upp med longboarden som jag skulle ha lånat. Richie paddlade ut vid Pavilion men jag såg aldrig att han fångade något. Leo kom lite senare och valde Lanes.
Även Leo som har surfat hela sitt liv i Portugal, hade det tufft med stora set som dumpade rakt över honom. Nä, inte ens med boogieboard var det något för mig idag.

Richie går i...

...Richie kommer upp.

Leo plockar en våg.

Men den stänger.

Min kartläsare Andy och jag skolkade från förmiddagens teoripass för att få en liten stund att se mer av Maui. Denna gången körde vi åt andra hållet västerut, längs med kusten. Ganska snart blev det värsta alpvägarna som slingrade sig bredvid stupen. Vägräcken? Nej varför det... Vi fick fantastisk utsikt och väldigt långt mellan bensintapparna så vi fick vända på toppen och i stort sett rulla 40 min tillbaka nerför berget.
Spännande!

Vi stannade vid alla fruktstånd vi kunde hitta.

Andy till vänster...

Vid lunch ringer Guy och meddelar att Ho'okipa går av. Väl där är jag laddad till max och riggar en 4.2 med 74l twin, som blivit min favoritkombo. Denna gången blir upplevelsen helt annorlunda, försiktigt läser jag vågorna, låter de största passera och rider mjukt mellanvågorna eller sista vågen i setet. Både launchen och landningen gick smärtfritt. Jag märkte att om man bara slappnar av och läser vågorna med respekt så går allt mycket lättare. Efter 40-50 vågor utan incidenter var jag inte ens trött men avslutade för att inte utmana ödet helt.

Känslan att vara helt i kontroll på Ho'okipa är oslagbar. Jag känner mig som en kung!

Maui 14 from Henrik Olsson on Vimeo.

Spännande prototyp med 3 lattor. Killen har vi sett tidigare på något loft...

Det börjar likna något!

Guy unleashes hell.

Efter några fantastiska timmar på Ho'okipa körde vi ner till Kanaha för lite enklare förhållanden. Det blir en härlig avslutning på ännu en fantastisk dag.

Middag på Flatbread som gör dom smakligaste piazzorna på Maui. Som vanligt har Guy ett ess i rockärmen, denna gången har han bjudit in lite sköna snubbar som t.ex Ricardo Campello, Robby Swift, Whitey, Nayarna Alonso, Rich Page PWA manager, och PWA presskille. Det dröjer inte länge förrän kvällen övergår i ett pärlband av galna historier som bara blir galnare ju senare det blir. Men tyvärr kära läsare är det inget som jag vågar återrapportera här, det finns en gräns...

Dave, Andy, Robby S, Richard.

Jag hamnade bredvid PWA pr/web manager och kunde givetvis inte låta bli att kommentera hur torftig deras site är. Något som han medger, men hävdar att det beror på en massa regler och att dom trots det tar mest hit av alla windsurfingsiter, mer än Beach Telegraph och Continent Seven. Vilket ju är ett dåligt argument för att inte göra sin site bättre. Tillsammans spånade vi i alla fall på vad dom skulle kunna förbättra vilket fick mig att tänka på mitt jobb för första gången på två veckor. Jag har ju inte ens öppnat mailen sen jag landade på Maui, det säger väl allt om hur bra detta stället är!...

Vind: 5/5 - Yes!
Vågor: 5/5 - Perfekt!
Maui: 5/5 - Ännu en grym dag!